Bilder och videoklipp där en ordningsvakt gör ett ingripande mot barn i Kista galleria har den senaste veckan cirkulerat på nätet. Som många andra reagerar vi starkt mot hur det våldsamma ingripandet går till och mot den efterföljande rationaliseringen av barnmisshandel som varit förekommande.

Detta påminner mycket om det fall då en 9-åring fick sitt huvud dunkat i marken av en ordningsvakt i Malmö under februari 2015. Även då hänvisades det till “befogat våld”. Självklart kan kritik riktas mot den enskilda ordningsvakten men vi vill lyfta problemet med ingripandet genom andra viktiga perspektiv som är centrala för sammanhanget. Vi vill också poängtera att även om våld, i en generell mening och enligt lag, kan användas av de som besitter en del av våldsmonopolet, är barnmisshandel alltid olagligt – oavsett anledning, motiv eller sammanhang.

Vi vill därför lyfta följande tre punkter:

  • Det förekommer dubbla måttstockar vad gäller barnmisshandel beroende på vem förövaren och vem offret är. Barnmisshandel ska alltid fördömas och vara oacceptabelt oberoende av vem förövaren är, vilka anledningar än som läggs fram eller vad barnet har gjort.

I grundskolans läroplan framkommer det att FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ska vara en del av den obligatoriska undervisningen för elever i samtliga årskurser. I många förorter undervisas barnkonventionen dessvärre med ett implicit antagande om att barn i förorter riskerar att misshandlas i hemmet. Det poängteras då ofta, bestämt och strängt, att “i Sverige så slår man inte barn”. Socialtjänst och polis kopplas snabbt in när det misstänks att ett barn far illa. Men när en uniformerad tjänsteman, som ordningsvakt eller polis, gör våldsamma ingripanden mot barn, förklaras det med “befogad våld”. Vi ser detta som ett uttryck för dubbla måttstockar där barnmisshandel rationaliseras eftersom att offret är icke-vitt och förövaren är en representant för samhällets våldsmonopol.

  • Politiker och tjänstemän måste ta ansvar för retoriken om hårdare tag, övervakning, förslag om militär och polisiär närvaro i förorter, och vilka konsekvenser som medföljer.

Under valåret 2018 var det många politiker från både vänstern och högern som gjorde utfall om hårdare tag, övervakning och fler poliser i förorterna. Även militära ingripanden rekommenderades och föreslogs. Som i ett totalt fall av ironi är den ordningsvakt, som är inblandad i detta fall av barnmisshandel, den vakt som användes av Moderata Ungdomsförbundets kampanjvideo Mina Händer. Ungdomsförbundets moderparti har varit en av de framträdande partierna för en drastisk militär-kamera-och polisnärvaro i förorterna. Politiker och tjänstemän har byggt på en rasistisk logik om förorternas befolkning som i behov av “hårdare tag” för att disciplineras “till rätta”. Samtidigt har de inte diskuterat hur de ska förebygga att barnmisshandel, rasprofilering, godtycklighet, övervåld och övertramp sker. En trovärdig säkerhetspolitik måste baseras på empiriska slutsatser, forskning, internationella erfarenheter, mänskliga rättigheter och en adressering av de orsaker som skapat den ojämlikhet som råder snarare än ideologi och populistiska tävlingar. Till en början bör man hörsamma de många intresseorganisationer som påpekat att linjen om hårdare tag är för ensidig, inte tar helheten i beaktande men som också är ett direkt hinder för ett jämlikt samhälle.

  • Barnmisshandel som utförs av uniformerade yrken måste adresseras, förebyggas och åtgärdas.

Förutom de förslag som Rädda Barnen har lagt fram vill vi betona att professioner som riskerar att hamna i övertramp bör göra följande:

  • Utforma en utbildning för anställda som handlar om hur man hanterar ingripanden mot barn.
  • Utvärdera och sedan omvärdera ingripanden mot barn som hanteras av uniformerade yrken. Konsekvenstrappan för tjänstemän bör tydliggöras och verkställas för att inte verbala och fysiska kränkningar ska förbipasseras utan vidare repressalier.
  • Upprätta ett system för hur man hanterar ingripanden mot barn och unga. Om ett sådant finns bör det göras mer transparent och i enlighet med forskning på området om de fysiska, psykiska och sociala konsekvenserna, barnmisshandel och våldsamma ingripanden kan innebära för barn.

 

Nadja Awad, Noor Nassef och Amanj Aziz

Nyans:Muslim

2019-01-10