Torsdag 30 september kom Hovrätten för Västra Sverige med sitt domslut i förtalsmålet mot tidigare ordförande i kommunstyrelsen i Göteborg Ann-Sofie Hermansson. Hovrätten frikänner Hermansson.

I domen hänvisar hovrätten bland annat till yttrandefriheten. I ett pressmeddelande om domen skriver dem: ”För att ett påstående ska kunna vara förtal krävs att det kan ges ett bestämt innehåll som kan prövas mot verkliga förhållanden. Nedsättande uppgifter i politiska sammanhang är normalt inte att betrakta som förtalsuppgifter utan som straffria värdeomdömen. Eftersom yttrandefriheten är grundläggande för ett demokratiskt samhälle måste möjligheterna till undantag från denna frihet ges en restriktiv tolkning. De inlägg som politikern skrev måste bedömas i ljuset av att de gjordes i en pågående samhällsdebatt om samhällsfrågor av stort allmänt intresse. En tillämpning av förtalsbestämmelsen i ett sådant sammanhang hämmar den öppna debatten och det är knappast önskvärt att gränsen för vad som är tillåtet sätts för snävt.”

Med andra ord menar man att Hermansson uttryckt åsikter och inte uppgifter av sådant slag som har ett bestämt sakinnehåll. Därför är det enligt hovrätten inte förtal utan att se som ”öppen debatt”.

Vi på Nyans:Muslim har tidigare skrivit om processerna och turerna kring fallet. De går att läsa här och här.

Hovrätten har i och med domen väldigt tydligt nedvärderat Fatima Doubakils och Maimuna Abdullahis yttrandefrihet till förmån för att premiera Ann-Sofie Hermanssons. Konsekvenserna av Hermanssons inlägg blev att Doubakil och Abdullahi nekades framträda i flera samtal i Göteborg och har också allt mer marginaliserats i det offentliga samtalet. Domen gör staten oförmögen att skydda och försvara enskilda medborgare från politikers maktmissbruk och attacker.

Men domen öppnar också upp för en debatt som behövs. De begrepp och ord som varit i fokus för åtalet har varit ”extrema röster”, ”extremister”, ”favorit-extremister” och ”icke-demokrater”. Hermansson påstod även att Doubakil och Abdullahi ”försvarat terrorister” och ”avfärdat insatser mot bl.a. IS-krigare” och har likställt deras arbete med nazism och fascism.

Att som hovrätten påstå att begreppen och anklagelserna ovan saknar innehåll och bara är åsikter är märkligt. Att t ex likställas med nazister har tydligt innehåll likväl att påstås vara icke-demokrater eller, som Hermansson skrev på sin blogg, att ha åsikter i linje med ”IS i Raqqa”.

Men, om begreppet ”extremist” i sig saknar innehåll och bara är åsikter, missar man det faktum att staten och kommuner har operationaliserat begreppet i snart 15 år. Göteborgs stad har t ex handlingsplaner mot extremism; det finns en samordnare mot extremism; det finns både officiella och inofficiella insatser för att förhindra och försvåra för de man anser är ”extrema” att få jobb inom Göteborgs stad och mycket annat därtill. Det finns inom detta arbete bestämda åsikter, personer och grupper som är föremål för insatserna. Begreppet har också varvats med tillägget ”våldsbejakande” och därmed i både den offentliga debatten men också i arbetet mot extremism gett begreppet ett tydligt våldsamt sakinnehåll.

Om hovrätten bortser från detta bestämda innehåll som både stat och kommuner ger ”extremism” innebär det i princip att domstolen också menar att det arbete mot extremism som bedrivs i Sverige borde nedmonteras, eftersom man då arbetar utifrån värdeomdömen om människor och inte uppgifter av sådant slag som har sakinnehåll.

Domen tar heller inte i beaktande att det är dåvarande Göteborgs mäktigaste politiker som attackerar två debattörer. Hermansson har efter blogginläggen arbetat med ett regeringsuppdrag som särskild utredare för utredningen Kommuner mot brott (SOU 2021:49) och dessutom blivit krönikör på en av Sveriges största dagstidningar, medan Doubakil och Abdullahi blivit hotade, marginaliserade och fått sin yttrandefrihet ytterligare kringskuren. Domens påpekande att det ska ses som ”öppen debatt” bortser alltså från att det är en total brist på jämvikt mellan parterna men också konsekvenserna av Hermanssons handlingar.

De islamofobiska undertoner som hovrättens beslut därmed grundar sig på öppnar upp för än mer marginalisering av muslimska röster i den offentliga debatten. Göteborgs stads attacker på muslimsk samhällsengagemang har efter turerna med Burka Songs varit påtagliga och förödande, så som t ex avfinanseringen av Ibn Rushd Studieförbund och Römosseskolan. 

Hovrätten riskerar alltså genom sin dom att ge legitimitet för fortsatta förföljelser av svenska muslimer.

Amanj Aziz

2021-10-01

För att täcka de uppkomna kostnader för rättegången görs en solidarisk insamling för Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi genom processplattformen nejtillextremisering.

För att bidra med pengar kan du swisha valfri summa till 0739-146355 eller göra en banköverföring till 6692-565065262.

Följ gärna nejtillextremisering på Instagram och Facebook.