© Copyright
Nyans:Muslim. All rights reserved.
Tillåtelse för att sprida innehållet så länge innehållet delas i sin helhet och inte förändras. Sammanställningen eller delar av sammanställningen får inte tryckas för kommersiella syften. Hänvisning ska alltid göras till Nyans:Muslim.
Hemsidan är optimerad för att ses på dator eller surfplatta.
Introduktion
Hot och våld mot muslimkodade platser i Sverige har under det senaste decenniet ökat men också blivit mer aggressiv. De platser som varit särskilt utsatta de senaste åren är moskéer, muslimska föreningslokaler, asylboenden, pizzerior och andra typer av verksamheter som drivs av muslimer, eller där muslimer verkar. Våldet mot dessa platser har i en uteslutande majoritet haft islamofobiska motiv och har framförallt handlat om direkta hot som exempelvis bombhot, vandalism och anlagda bränder. Denna rapport avgränsar muslimkodade platser till att innefatta moskéer och muslimska föreningslokaler vars utsatthet rapporterats om i media. Därför vill jag samtidigt betona vikten av att förstå hotet och våldet mot samtliga muslimkodade platser som en större helhet. Detta för att intentionen med att bränna ner en moské eller ett asylboende, och konsekvenserna av att bränna ner en moské eller ett asylboende, avser samma syfte och påverkar muslimer som ett helt kollektiv. Dessutom finns det ett mörkertal vad gäller just hotet och våldet mot muslimskt kodade platser. Det är därför också viktigt att förstå att de moskéer och muslimska föreningslokaler som blivit utsatta för hot och våld, och som det rapporterats om i media, inte är de enda. Den omfattning som framkommer i rapporten representerar sålunda inte verkligheten. Däremot visar rapporten att våldshandlingarna mot moskéer och muslimska föreningslokaler är så pass många och allvarliga, att det inte längre går att argumentera för att det kan förstås som ”enskilda händelser”. Muslimska församlingar har vid ett flertal tillfällen vädjat om ökad satsning för moskéers säkerhet och för att muslimska föreningslokaler ska vara trygga platser för sina medlemmar. Ändå vidtas inte tillräckliga åtgärder från beslutfattarnas håll, för att ökad säkerhet ska bli aktuellt. Detta ignorerande eller ointresse för att garantera muslimer en trygg religionsutövning och trygga mötesplatser behöver förstås som en förlängning av de våldshandlingar som riktats mot moskéer och muslimska föreningslokaler. Islamofobi handlar inte bara om de direkta våldshandlingarna mot dessa platser, utan är också makthavarnas ovilja eller ointresse att säkerställa muslimers religionsfrihet och rörelsefrihet.
Noor Nassef
2014
För år 2014 rapporteras det sammantaget om tio olika attacker mot moskéer och muslimska föreningslokaler. Vad som framkommer i rapporteringen är att man kan se en variation både vad gäller stad men också hur hotet och våldet ges i uttryck. De drabbade städerna är Stockholm, Eskilstuna, Norrköping, Södertälje, Flen, Avesta, Eslöv (3) och Örebro. Gemensamt för samtliga attacker är att ingen person anhållits för misstanke om brott.
2015
För år 2015 rapporteras det sammantaget om fyra olika attacker mot moskéer och muslimska föreningslokaler. Även om rapporteringen minskat i antal från år 2014 framkommer fortfarande en variation vad gäller stad och hur hotet och våldet ges i uttryck. De drabbade städerna är Uppsala, Göteborg, Mariestad och Svenljunga. Gemensamt för samtliga attacker är att ingen person anhållits för misstanke om brott. Vad som däremot särskiljer hotet mot moskén i Göteborg från de andra händelserna, är att bombhotet mot moskén skedde under pågående verksamhet. Pågående verksamhet innebär att det alltid finns vuxna och barn på plats.
2016
För år 2016 rapporteras det sammantaget om sex olika attacker mot moskéer och muslimska föreningslokaler. Rapporteringen har ökat i antal från år 2015 och fortfarande framkommer en variation både vad gäller stad och hur hotet och våldet ges i uttryck. De drabbade städerna är Borås, Gävle, Stockholm (3) och Malmö. Vad som särskiljer detta år från tidigare år, är att en man döms till tre års fängelse för moskébranden i Borås. Något som också utmärker sig detta år är att det är första gången ett dussintals män som går till attack mot besökare till moskén i Medborgarplatsen, Stockholm vid nattbönen under ramadan. Eftersom ramadan är en helig månad för muslimer är moskéerna under denna månad välbesökta av vuxna och barn både dag och natt.
2017
För år 2017 rapporteras det sammantaget om tre olika attacker mot moskéer och muslimska föreningslokaler. Rapporteringen har minskat i antal från år 2016 och fortfarande framkommer en variation vad gäller stad men samtliga attacker har varit en fråga om mordbrand. De drabbade städerna är Kungälv, Stockholm och Örebro. Precis som år 2016 är det en man som döms, men denna gång till rättspsykiatrisk vård för moskébranden i Örebro. Skillnaden mellan den anlagda branden mot moskén i Örebro detta år, och den anlagda branden mot moskén i Borås år 2016, är att det fanns en vaktmästare som sov på plats i moskén i Örebro. Moskén var sålunda bemannad med en person när den dömde tände på eld vilket också ökar brottets allvarlighet.
Moskébranden i Örebro 2017
I domen om moskébranden i Örebro framkommer heller inga rasistiska motiv till brottet, som det gör i domen om moskébranden i Borås. Vad som ändå blir av vikt att uppmärksamma angående moskébranden i Örebro är den mediala och politiska kontexten svenska muslimer befinner sig i. Trots att det inte finns någon antydan att motivet till den anlagda branden i Örebros moské är islamofobisk, är reaktionerna om moskébranden islamfobiska. Politiker och journalister var snabba med att visa att det finns en viss ”förståelse” för att just moskén i Vivalla, Örebro bränts ner på grund av att den stereotypiseras som ”extrem”, ”salafistisk”, ”radikal” osv. Den här typen av reaktioner gör att även om motivet för den anlagda branden inte är islamofobiskt, är kontexten händelsen verkar i islamfobisk. De rasistiska reaktionerna leder till en förvärrad stigmatisering av muslimer som gör att det råder en samstämmig syn att att muslimers begränsade religionsutövning och sociala organisering betraktas som något positivt – trots allt.
Slutord
Enligt tabellen bedöms de rapporterade attackerna mot moskéer och muslimska föreningslokaler vara i störst omfattning år 2014, sedan år 2016, därefter år 2015 och sist år 2017. De minskade medierapporterade attackerna mot dessa platser från 2014 till 2017 kan indikera flera förklaringar. Det kan delvis handla om ett minskat hot och våld mot moskéer och muslimska föreningslokaler. Samtidigt finns en samstämmighet att det, precis som det uppmärksammades i inledningen, råder ett stort mörkertal vad gäller hot och våld mot dessa platser, som det aldrig rapporteras om eller som muslimska församlingar aldrig anmäler. I inledningen betonades det också att man behöver förstå ”muslimkodade platser” som en större helhet, inkluderad av andra verksamheter där muslimer också verkar. Det kan därför också innebära att hotet och våldet kan i viss mån ha minskat mot moskéer och muslimska föreningslokaler men samtidigt flyttats någon annanstans som exempelvis till asylboenden.
Det väsentliga i denna rapport handlar om att alla dessa våldshandlingar mot muslimskodade platser handlar om att direkt begränsa eller förhindra muslimsk subjektivitet. Samtliga platser som nämnts i rapporten, vare sig det är moské, föreningslokal, asylboende eller pizzeria, är centrala platser för att förverkliga sig själv som muslimsk individ eller som ett muslimskt kollektiv. Det handlar om att hotet och våldet mot dessa platser villkorar muslimers existens, fria religionsutövning, fria mötesplatser, sociala organisering, boende, självförsörjning och rörelsefrihet. Eftersom detta från makthavarnas håll inte förstås som en tillräcklig prioriterad fråga att behöva åtgärda, är beslutfattarnas ovilja och ointresse att säkerställa muslimers trygghet och säkerhet en del av det islamfobiska problemet som vi står inför.