På fredagsmorgonen 15 mars 2019 nås världen av nyheten om terrorattacker på två olika moskéer i Christchurch i Nya Zeeland.

I TV-soffor och på tidningar uppmärksammades terrorattackerna relativt snabbt. I Morgonstudion på SVT uppstår parallella diskussioner om händelsen samt jihadism och muslimska extremister. I medierapporteringen om attackerna nämns en enstaka gång att attackerna varit riktade just mot muslimer och att offren varit muslimer.

Det faktum att attackerna i det närmaste har målats upp som en pågående konflikt mellan muslimska extremister och högerextremister är oroväckande. De muslimska offren i Christchurch var oskyldiga och civila. Att måla upp en bild som om terrorattacken var en reaktion på muslimsk extremism är förkastlig och oskuldsförklarar den större kontext de vita terroristerna hämtar näring från.

Just diskussionerna om dessa terrorattacker synliggör varför de inte ska beskrivas som isolerade och ovanliga händelser. Vi vill därför framföra följande:

  1. Terrorattackerna i Christchurch måste förstås i ett större sammanhang. Attackerna äger rum i samma kontext där muslimer pekas ut som extremister dagligen. Man kan inte isolera händelsen från Kriget mot Terrorismen, där muslimer dagligen framställs som problem och där både islam och muslimer förknippas med våld, dogmatism och förtryck. Politiker och tjänstemän ramlar över varandra i en kapplöpning om vem som kan föreslå strängare och hårdare lagar, insatser och projekt. Många gånger produceras radikaliseringsnarrativ som lättvindigt pekar ut muslimska församlingar, aktivister, imamer och organisationer som “extrema”. Detta har lett till att man bistår med mobiliseringsmaterial för vitmakt-rörelsen, där utpekade blir måltavlor för högerextremister. Terrorattackerna sker också i ett globalt sammanhang där muslimskt liv undervärderas och avhumaniseras; det äger rum samtidigt som muslimer i Kina är infångade i koncentrationsläger; det äger rum samtidigt som Donald Trump inför ‘Muslim Ban’; det äger rum samtidigt som muslimska länder ockuperas och bombas ner; det äger rum samtidigt som en högerextrem frammarsch i Väst äger rum; det äger rum samtidigt som företrädare för olika organisationer förknippar hijab med terrorism – detta för att nämna några globala fenomen. Den intensiva politiska och mediala sammankopplingen mellan islam och muslimer med terrorism och förtryck skapar grogrund och är mobiliseringsmaterial för vita terrorister.
  2. Terrorattackerna är inte en individuell händelse, utan en i raden av terrorattacker mot muslimer. I nyhetsrapporteringar har händelsen i Nya Zeeland beskrivits som en isolerad händelse. Vi vänder oss mot detta korttidsminne. Attackerna i Christchurch är en i raden av många liknande attacker mot muslimer och förmodade muslimer i Väst. Anlagda bränder på asylboenden, moskéattacker, attacker på sikher, attacker med bilar, attacker med syra, skjutningar, misshandel, vandaliseringar och andra liknande händelser är bara några av de många exempel som går att lyfta. I Sverige har vi bara de senaste åren haft, förutom asylboendebränder och moskéattacker, skolattacken i Trollhättan, Peter Mangs skjutningar och andra uppmärksammade hatbrott.
  3. Moskésäkerhet måste prioriteras. Idag är omkring 10 miljoner kronor per år öronmärkta av Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) för att just förbättra säkerheten i bidragsberättigade församlingar. Resurserna har muslimska trossamfund såväl som handläggare inom SST bekräftat inte räcker till utan de signalerar ett behov av ökad säkerhet för religiösa församlingar och inte minst moskéer. Därför bör medel utökas för att förstärka säkerhetsåtgärder för muslimska församlingar. Imamer, styrelser och organisationer som ansvarar och driver bönelokaler bör även utbildas i säkerhetsarbete snarast. Bönelokaler och moskéer bör erbjudas skydd och ansvariga myndigheter för säkerhet bör kontakta alla berörda organisationer för att tillsammans med dem ta fram beredskapsplaner, riktlinjer och insatser. Med andra ord krävs det fler satsningar från myndigheters och politiska institutioners håll i samarbete med muslimska organisationer.
  4. Vi fördömer att Försvarshögskolan fått monopol på att kommentera terrorism i media. I SVTs Morgonstudio 15 mars satt Försvarshögskolans Hans Brun. Han skiftade fokus från terrorattacken till att prata om muslimska extremister, vilket resulterade i att terrorattacken beskrevs i det närmaste som en konflikt mellan högerextremister och muslimska terrorister. Offren i Christchurch var oskyldiga och man kan enbart förklara orsakssambandet som Hans Brun gör om muslimer och islam i sin helhet sammankopplas med terrorism. Försvarshögskolans representanter har gång på gång gjort oerhörda övertramp i debatten om extremism och terrorism. Hans Bruns kollega, Magnus Ranstorp, anklagade muslimer för terrordåden i Norge till en början, innan det blev känt att det var Anders Behring Breivik som låg bakom det hela. Vidare har Peder Hyllengren, som också associeras med Försvarshögskolan, hyllat USAs krig i Irak. Vi menar på att Sverige har många andra experter på extremism och terrorism som borde beredas plats i diskussioner istället för att ge Försvarshögskolan en dominant position där man återger deras narrativ utan större utmaning och kritiska frågor. De djupare analyserna, beskrivningen av vitmakt-rörelser, ideologisk bakgrund, världsbild och hotbilden från dessa grupper förnimmas till förmån för att utnyttja situationen för att prata om muslimsk extremism. Vi anser att det direkt är förkastligt och en rationalisering av våld mot muslimer men även andra icke-vita grupper.
  5. Vi uppmanar ansvariga myndigheter att ta hoten mot muslimer på allvar. Trots att en av terroristerna i Christchurch var en känd australiensisk högerextremist och att detta var en välplanerad aktion lyckades säkerhetstjänster inte stoppa terrordåden. Den moralpanik som skapats och omger muslimer förblindar inför högerextrema hot och fascistisk mobilisering. Det går hand i hand med att vi ser ett ökat antal rasistiska partier i parlament runt om i Västvärlden. Den extrema mediedemonseringen som sker bidrar till ett klimat där muslimer avhumaniseras och inte skyddas tillräckligt. Vi har alltså en intensiv demonisering av muslimer som sker av media, ett politiskt ignorerande och bortförklaring av muslimska bekymmer och krav och ett våldsamt högerextremt hot. Tillsammans kännetecknar denna triad samtidens islamofobi som direkt är dödlig.

Avslutningsvis vill vi uppmuntra det muslimska civilsamhället runt om i landet och världen att inte låta dessa terrorattacker få oss att misströsta. Som många andra påpekat har offren gått bort vid en mycket fin omständighet; de var i moskén för att be till sin Skapare. Må Allah acceptera de som shuhada. Inna lillahi wa inna ilayhi rajioon.

Noor Nassef, Nadja Awad och Amanj Aziz

Nyans:Muslim 

2019-03-16