En av de mest aggressiva formerna av islamofobi sker just nu i termer av extremisering. Extremisering är en process där, i detta fall, muslimer framställs som extremister i syfte att begränsa eller förhindra deras fri- och rättigheter.
De senaste åren har vi i Sverige bevittnat detta riktat mot muslimska organisationer och individer. Organisationer har på vaga och spekulerande grunder anklagats för att vara allt ifrån terrorister till infiltratörer, men också diffusa anklagelser om att vara extremister, radikala och andra begrepp kopplat till politiskt våld. Samtidigt har individer med bakgrund i det muslimska civilsamhället hängts ut i media, exkluderats från olika sammanhang och varit föremål för polisiära ingripanden.
Extremisering av muslimer är ett existentiellt hot mot muslimer eftersom det villkorar i vilka former man kan existera. Den vilar på den dikotoma logiken om vilka som utgör de goda respektive de onda i världen. Det är exempelvis inte sällan som muslimer utmålas antingen som moderata eller radikala i samhällsdebatten. Det försätter muslimer i situationer där de tvingas välja mellan självbestämmande eller konformitet. Det går alltså emot de mest grundläggande artiklarna i de globalt erkända mänskliga rättigheterna.
Extremisering innebär att muslimer måste bevisa sin mänsklighet innan de anses ha rätt till grundläggande mänskliga rättigheter. Det är därför vi anser det vara ett existentiellt hot. Det praktiseras genom media, men framförallt genom politik som sipprar ner till verksamheter som till exempel skolor, socialtjänst och fritidsgårdar, där personal uppmanas vara informatörer och rapportera tecken på ”extremism”.
Vi ser dessa processer av extremisering både av enskilda debattörer, som i grupp korsciterar varandra och piskar upp drev, men också av myndigheter. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har, som ett exempel, släppt flera rapporter där normativa islamiska ideal och praktiker ramas in i säkerhetstermer och som ett hotfullt yttre “informationspåverkan”. MSBs rapport om Muslimska brödraskapet pekade ut de största muslimska organisationerna i Sverige för att vara “infiltratörer” medan rapporten om salafism och salafistisk jihadism extremiserade normativa muslimska praktiker som dawah och koranskolor. Den senaste rapporten om shiagrupper i Sverige extremiserar den normativa hållningen kring marjasystemet som många shiamuslimer vördar.
Vi uppmanar därför den breda antirasistiska rörelsen i Sverige att stå upp mot extremisering av muslimer. Detta kan göras på flera sätt:
- Vägra extremisering genom att förkasta simplistiska och reducerande beskrivningar av muslimer och muslimska organisationer. Ensidiga berättelser om “hatpredikanter”, “terrorsympatisörer”, “homofober” och andra liknande extremiseringsbegrepp bör alltid dubbelkollas. Vi vet att det är lätt att konstruera dessa ensidiga berättelser som definierande för de anklagade, men dessa anklagelser har ofta som avsikt att begränsa eller förhindra muslimers fri- och rättigheter – inte att skydda samhället från politiskt våld.
- Fortsätt att samverka med personer som extremiseras. Många antirasister erkänner problematiken i extremiseringen men blir själva sedan rädda att associeras med de extremiserade. Detta förhållningssätt är inte neutralt; den bekräftar extremiseringslogiken och är därmed islamofobisk.
- Ge stöd och backa offentliga muslimer som blir extremiserade på de sätt ni kan.
Det Globala Kriget mot Terrorismens logik skapar fokusförskjutningar och ger kosmetiska invändningar där man påstår att ”vissa muslimer faktiskt är extremister och att vi måste kunna prata om dessa”.
Vårt svar på det är att extremisering är en politisk och social process som inte har lett till en säkrare värld utan politiskt våld. Det Globala Kriget mot Terrorismen når snart sin 20-årsdag och vi har en värld som helt uppdelats i den dikotoma logik som detta globala krig förde med sig. Muslimer kan, och ska inte reduceras till att antingen vara extrema eller inte. Syftet är alltså inte att skydda offer för terrorism i extremiseringsprocesser; det är snarare att förstärka fiendebilden av muslimer som hotet mot Väst och Vithet. Om så inte hade varit fallet, hade vår värld efter 20 år av krig, fängslanden, mediadrev, stigmatiserande lagar, övervakning och andra drakoniska insatser varit en bättre värld.
Det är det inte. Därför är extremisering ett hot mot oss alla.
Nadja Awad, Noor Nassef och Amanj Aziz
Nyans:Muslim
2020-01-25
Måndag 27 januari startar en rättegång i Göteborg som handlar just om extremisering. Läs mer på Feministiskt Perspektiv.